måndag 25 augusti 2008

Self indulgent lo-fi heroes

Jag har köpt ett helt gäng skivor på sistone, något som är dåligt för min ekonomi men, inbillar jag mig, bra för mitt välbefinnande. Det påminner även på andra sätt väldigt starkt om ett beroende. Vad är det som får mig att skramla fram mina sista femkronor ur min växelkassa (en sparburk i form av en brittisk brevlåda, väldigt fin), springa iväg till den väldigt tveksamma skivbutiken Mynt & Musik (Stigbergstorget) och helt på chans köpa med mig ett antal singlar? Hur kommer det sig att jag just nu, efter att ha gått igenom min budget för dagens lön, febrilt funderar ut sätt att få pengar att spendera på lördagens skivmässa och en tur till kvibergs marknad på söndag?
Skivor är knark, och knark är som ni vet bajs. Om någon säger till dig "vinylskivor är grymt, du borde testa", gör det inte. Just Say No!

I alla fall, lite favoriter från senaste halvåret, med youtube-klipp:



The Byrds - Artificial Energy (Columbia, 1968)
Tills för några veckor sen hade jag pinsamt nog missat att lyssna på The Byrds fantastiska album Notorius Byrd Brothers, som öppnas av denna fantastiska låt, förmodligen det dansvänligaste folkrockarna gjort. En mod dancer ut i varje musikalisk fingerspets; Taxman-inspirerat basriff, ba-pa-pa-blås, phaser och sist men inte minst en text om amfetaminets fördelar och nackdelar. Varför spelas inte den här mer?



Vanity Fare - Megowd (Something Tells Me) (Page One 1969)
Även om jag precis hade läst om precis den här låten i en lista över bra saker på Page One på ett forum någon vecka tidigare, var det en vild chansning när jag plockade upp den här på Mynt & Musik i våras.
Förutom etiketten hade jag också en känsla av att jag kände igen gruppnamnet, Vanity Fare. När jag kom hem var det med besvikelse jag lyssnade på a-sidan Summer Morning. En smörig bubblegum-ballad, inte alls vad jag hade hoppats på. Med små förväntningar la jag på nålen på b-sidan. Nämen! Funky groove-rock med fantastisk hammond! Det var andra bullar det.
Nu när jag känner till Vanity Fare förstår jag vilken tur jag hade. Jag hade lika gärna kunnat plocka upp
Hitchin A Ride
eller någon annan tråkig bubblegumsörja (You Made Me Love You/Early In The Morning är ganska bra dock).


Chicago - I'm A Man (CBS 1969)
Tja, vad kan man säga? Chicago, främst kända som yacht/soft-rockens fanbärare, gjorde ett antal bra album i början av sin karriär. Utan att känna till den plockade jag upp den i Barcelona av alla ställen. Man kan tycka lite olika om den skäggiga funky rawk-versionen av en av världens bästa låtar, men jag älskar den.
På den spanska singeln är den uppdelad i två delar på olika sidor men jag har också en svensk version med ett extremt förkortat och komprimerat intro, på en sida.



The Troggs - From Home (Fontana 1966)
Förutom ett par utflykter in i min älskade psykedelia med When Will The Rain Come och Maybe The Madman måste jag nog säga att det här är min favorit med Troggs än så länge. Märkligt att jag inte hade hört den innan med tanke på att det är baksidan på Wild Thing, som ju som bekant är ganska känd, och jag hade inte förväntat mig något så här trevligt när jag köpte den här i fredags. Riffet påminner om Lost Girl, gruppens debut på CBS från samma år, men här får vi dessutom en puttrande fuzz-gitarr i bakgrunden och mer harmonisk moll-tonalitet (oj, musikteoretisk overload). Ja som ni märkte hittade jag inte originalet på youtube. Det är råare och bättre.

Inga kommentarer: