Jag avskyr egentligen sånt här...

Men ibland måste jag.
Richard Wright dog idag (eller igår eftersom klockan precis slog över tolv).
Efter Syd Barrett den jag hade mest respekt för av alla i The Pink Floyd. Bland annat för att han alltid var den som stod upp mest för Syd i senare intervjuer, alltid framstod som ödmjukast (ingen svår konst jämnte Roger Waters, visserligen) och mest sympatisk.
Men mest för det här:



Låten som jag framhåller varje gång någon påstår att Pink Floyd blev skit direkt efter Syd Barretts frånfälle från gruppen. Jag kan inte riktigt sätta fingret på när jag tycker de blev skit. Ibland tycker jag 1969, ibland 1971, ibland efter Wish You Were Here.

Lyssna på Paint Box nu.