Oj, en blogg om FRA-lagen! (från kenbee-bloggen, 7 juli)

Jag lämnade som sagt landet jag kände som Sverige för en dryg månad sen. Jag trodde, till i förrgår, också att det var dit jag hade anlänt på kvällen den sista juni.
Ack så fel jag hade.

Det visar sig att jag numera lever i Belarus, eller Vitryssland som det kallades i landet där jag växte upp.
Vad jag talar om är naturligtvis att allt vi gör här i den trevliga cyberrymden helt lagligt kommer kontrolleras och registreras av ett gäng finniga värnpliktiga (eller möjligtvis lite äldre, finniga yrkesmilitärer). Tack, alla ni som röstade på nånting blåare än E:t i Google, för det.


Nu till de riktigt hemska sakerna. Bruce Springsteen har återvänt till stan.
Vi har i den stora morgontidningen kunnat följa en skäggig machogubbes förehavande timme för timme och läsa intervjuer där alla från 3 till 90 år har fått berätta om sitt finaste minne av gubbjäveln.
Vi har matats med sanningen att alla älskar "Bruce" (ja och alla är förnamn och du och allmänt tjenis med snubben) och att han är det största som har hänt kulturen sen jordbruket.

Jag hatar Bruce Springsteen.

Hade han inte fått detta spaltutrymme vecka ut och vecka in varje sommar hade jag möjligtvis kunnat lämna honom med ett svalt ointresse, men den vuxna musikens fanbärare vill inte ge mig något utrymme för det.

Jag hatar vuxen musik.