Kritik av Kritik

Med ovanstående rubrik sväljer jag betet som agnats när den nya arkitekturtidskriften Kritik namngavs. Förutom att bjuda in till lustiga rubriker visas i namnet den önskan om att vara ett mer analyserande och kritiserande alternativ till de redan etablerade arkitekturtidningarna, främst Arkitektur, Rum, Forum och Arkitekten.
Det finns dock problem som genast slår en när man öppnar det lilla svarta häftet i liggande format som damp ner i brevlådan för någon vecka sen.
Kritiks önskan att lyfta fram textens betydelse gentemot de ”överestetiserade och extremt förvrängda arkitekturbilder som oftast finns att tillgå” (Pär Eliaesons ledare, sid 6) resulterar i små bilder i svartvitt. I svartvitt?
Att färgsättning, material och annat som försvinner med gråtonade bilder är viktiga element i arkitektur och stadsrummets utformning kan knappast vara några nyheter för Kritik.
Det skulle visserligen kunna vara en fråga om tryckkostnader, men mer troligt är att det är ett sätt att demonstrera sin misstro mot Bilden. Allra mest framstår det som obegripligt gymnasiepretto.
Kommer man ta det ett steg längre och börja (rent metaforiskt alltså) plåta offentliga byggnader i motljus med en rykande cigarett i mungipan?
Att bilden faktiskt fyller en viss funktion i en arkitekturtidning visar sig gång på gång i Kritik. Gert Wingårdhs försök att detaljerat beskriva Avalon Hotel i Göteborg hade utan bildens hjälp varit lika lätta att uttyda som Mayahieroglyfer eller genomsnittlig arkitekt-handstil.
Bäst är Erik Bergs sakliga genomgång av förslagen till exploatering av Skeppsbron i Göteborg, fri från överdrivna pretentioner och analysorgier.
Och även om Pär Eliaessons totala sågning av sina konkurrerande magasin under rubriken ”Goda grannar” känns en aning desperat så måste man älska punkattityden. Kängor i alla riktningar, inte bara ”I Hate Pink Floyd” utan ”I Hate alla arkitekturredaktörer i hela Sverige” och ett oförtäckt Mark Isitt-förakt.
Om jag hade varit konsult åt Kritik hade mina råd låtit ungefär så här: ”Kom igen nu grabbar, vi skiter i det här löjliga formatet och kör samma storlek som Café, och så tar vi och byter namn så man fattar vad tidningen handlar om, typ ”Arkitekt”, och så kör vi lite stora färgglada bilder så kommer nog det här bli jävligt bra! Men se för fan till att göra er av med den där jävla serien Kontoret”.